På samma ställe i livet?
För ungefär två år sen skrev jag detta blogginlägg:
"Varför finns det inte en "normal" kille där ute?
Jag fick mig en riktig funderare idag på gymmet.. och jag har kommit fram till varför jag ofta blir som jag blir.
Antingen så blir jag skrämd av att killen är för på, eller så är killen ifråga alldeles för nonchalant, vilket jag inte heller mår bra av.. En sak som verkligen skrämmer mig är när en kille tjatar om att träffas hela tiden och konstant hör av sig och säger att han vill träffa just mig. Då börjar jag genast tänka varför just mig? Jag är väl inge speciell? Sen är ju frågan varför jag blivit så känslig för sånt här? det är grymt jobbigt :/
Jag tror jag är alldeles för kräsen, och ärligt talat går och hoppas på att en riktig prins ska dyka upp, men det kommer jag nog aldrig få uppleva.. Sen måste jag se till att bygga upp mitt självförtroende, fast samtidigt känner jag mig så grymt stark ensam, så jag kanske inte har så dåligt självförtroende?
Det är riktigt svårt det här, men nu ska jag försöka att inte tänka så mkt mer på det här, för det är oftast när man slutar tänka som det blir bra :)"
..Känns som att jag fortfarande står med samma problem, även om jag har lärt mig väldigt mycket av mina misstag sen jag skrev det där. Och man kan ju inte låta bli att undra ibland, har man gått miste om sin prins bland alla grodor? Jag kanske borde bli lite bättre på att ge alla en ärlig chans, men samtidigt måste man ju känna att det "finns nått" där! Vilka i-landsproblem man har egentligen, haha :)
Nej, nu ska jag tagga inför ett grymt sista april firande som kommer att ske i Uppsala tillsammans med bästa Läni :) Och nu ska jag iväg och gå med Linda i h-by!
♥♥♥
"Varför finns det inte en "normal" kille där ute?
Jag fick mig en riktig funderare idag på gymmet.. och jag har kommit fram till varför jag ofta blir som jag blir.
Antingen så blir jag skrämd av att killen är för på, eller så är killen ifråga alldeles för nonchalant, vilket jag inte heller mår bra av.. En sak som verkligen skrämmer mig är när en kille tjatar om att träffas hela tiden och konstant hör av sig och säger att han vill träffa just mig. Då börjar jag genast tänka varför just mig? Jag är väl inge speciell? Sen är ju frågan varför jag blivit så känslig för sånt här? det är grymt jobbigt :/
Jag tror jag är alldeles för kräsen, och ärligt talat går och hoppas på att en riktig prins ska dyka upp, men det kommer jag nog aldrig få uppleva.. Sen måste jag se till att bygga upp mitt självförtroende, fast samtidigt känner jag mig så grymt stark ensam, så jag kanske inte har så dåligt självförtroende?
Det är riktigt svårt det här, men nu ska jag försöka att inte tänka så mkt mer på det här, för det är oftast när man slutar tänka som det blir bra :)"
..Känns som att jag fortfarande står med samma problem, även om jag har lärt mig väldigt mycket av mina misstag sen jag skrev det där. Och man kan ju inte låta bli att undra ibland, har man gått miste om sin prins bland alla grodor? Jag kanske borde bli lite bättre på att ge alla en ärlig chans, men samtidigt måste man ju känna att det "finns nått" där! Vilka i-landsproblem man har egentligen, haha :)
Nej, nu ska jag tagga inför ett grymt sista april firande som kommer att ske i Uppsala tillsammans med bästa Läni :) Och nu ska jag iväg och gå med Linda i h-by!
♥♥♥
Kommentarer
Trackback
